Italien - ett fint land, med stenhård cykling

Så är jag då tillbaka i etern. Det har varit ett långt avbrott - hoppas ni har klarat er.

Befinner mig just nu i Hotell Poianos reception och känner mig mörare än mör efter hård cykling. Senaste månaden har min träning varit i princip obefintlig (två lättare cykelpass innan avfärd till Italien, och ingen löpning eller simning). Men biopatens piller har gjort stor skillnad. Var där på återbesök i fredags och hade mycket bättre värden. Jag har också känt mig piggare och mer energisk på sistone (det har tagit sig sådana makabra uttryck att jag en dag var sugen på att gå till jobbet). Mot bakgrund av detta har det varit väldigt spännande att se hur jag står mig i konkurrensen med de andra hårda killarna.

Jag flög ner med Hank, Ingo och Sissel till Venedig. Där tog vi en turistpizza - liten, dyr, men riktigt god. Efter en kortare tur i stan åkte vi vidare till Verona och kunde där kolla in kyrkan och lite annat innan vi åkte iväg till Garda och vårt hotell. Efter lite rumstrul fick vi till slut ett riktigt bra rum och all irritation lade sig. Triatlet som man är (eller, vill vara) var jag tvungen att få till lite löpning på kvällen. Med Hank blev det sex lätta km, med en massiv spurt på slutet. Hotellet ligger högt, så det blev ganska tungt på hemvägen.

På söndagen blev det två kyrkobesök i Verona. Först en katolsk mässa. Mycket spännande att delta i. Vi förstod inte mycket, men intressant att få uppleva. Sen blev det lite sightseeing i Verona, billigare, större och lika god pizza och sen ett besök i egna kyrkan. Det är som hemma, fast på italienska. Skönt att vara med i en global kyrka utan så många lokala egenheter (även om det i många fall skulle kunna krydda besöket).

Söndagskvällen blev lugn. Fler och fler kom på plats och sedan även cyklarna (de kördes med kärra från Danmark där en del av gänget kört en tävling i samband med Giro-starten där). Efter möte med hela gänget blev det sedan en god natts sömn.

Måndagen bjöd sedan på trevlig cykling, och ännu bättre väder. Vi körde 30 k till Sirmione där Peter höll på att få en bot för fortkörning (att spurta in i ett turistområde i 50-60 k/h är inte populärt). Polisen var riktigt upprörd och verkligen i Peters fejs. Rolig syn. Vi fortsatte runt östra hörnet av sjön till Maderno där vi skulle ta färjan. Jag hojjade med Ingo, Rasmus, Viktor och italienska Marco. Ner i Solá körde vi en vacker, vacker serpentinväg med magnifik utsikt. Bild kommer sedan.

Lago di Garda är vackert. Italiens största insjö. Den ligger inkilad mellan höga, gröna berg. Riktigt fint. Efter att ha tagit färjan från Maderno körde jag tillsammans med bl.a. Micke och Peter min första serpentinare. Tungt var det, men jag hade kraft att ta Anders på spurten (han var ju också med). På vägen hem sen var det bra vägar och vi pumpade på i 60 blås. Känslan i det är otrolig. Asfalten är fin och hjulen snurrar som bara den. Man fångar vind från medcyklare och skjuts ut som en kanon. Koolt är bara förnamnet. Totalt blev det 84 k.

Idag, tisdag var det ännu hårdare. 121 k där vi körde 50 k till Mori för att där klättra 700 meter på lite drygt 7 k. Helt slut. Lite fika och sedan ner för backen igen. Tillsammans med Bengt och Björn körde jag sedan samma väg tillbaka. Totalt slut, men med lite teamwork tog vi oss hem. Vi hade motvind hela vägen. Lite skillnad att åka tre rätt in i vinden och att åka nio med vinden i ryggen (så var det på vägen till Mori där sex andra fortsatte uppåt, uppåt och uppåt - de fick vad de tålde).

Hemma blev det käk och sedan häng vid poolen. Jag tog chansen att öva på voltvändningar. Riktigt kul att det började sitta. Ska ta och öva varje dag har jag tänkt. Kanske kan man ha det bemästrat innan veckan är slut. Riktig simträning är tung i 50-metersbassängen, så det får bli lite teknikövning.

Allt som allt har det varit en bra start på veckan. Hörs igen.

Ses igen i maj!

Under april kommer det inte hända mycket i träningsväg, så bloggen tar ett uppehåll. Första hela veckan i maj är jag i Italien och cyklar. En rapport kommer därifrån.

Ses!

Träningsuppehåll i april

Var idag ute på en tur med brorsan (Brankan - Årsta havsbad - Fors - VH - Haninge - Brankan; ca 34k) och tog en kort (1,5k) crosslöp efter. Under cykelturen, där vi hade konstant motvind, konstaterade jag att den träning som jag har gjort på sista tiden, vilken inte är obetydlig, inte verkar ha gjort någon större skillnad, för jag hade problem att hänga på brorsan som var ute på årets första cykling. Jag känner inte att jag blir starkare, att musklerna får lite mer stuns. Jag skulle dock inte gå och lägga mig utan att ha fått en förklaring.

Efter lunch var jag hos biopaten Liv Jonsson och fick min diagnos - och det är inte konstigt att träning inte ger resutltat och att jag senaste tiden varit lite energilös och även halvkrasslig sedan Waterloo (som det känns). Det är infektion på vilken penecillin inte biter och annat kraffs. Jag saknar zink och har inte ett fungerande immunförsvar. Så det blir lite piller att knapra. Mer detaljer skriver jag inte här, men vill framhålla att det är skönt att veta att något är fel, ha namn på det och ett hopp om hälsa.

Hur som så har jag blivit beordrad att ta ett månadslångt träningsuppehåll (ska jag träna ska det vara mycket lugnare än jag tror). All energi jag har ska användas till att bli frisk, och det är ju en tanke jag kan köpa. Men Italiencyklingen är inte i fara. Dock ska redan nu flaggas för att det inte kommer bli några pallplaceringar för mig där nere.

Republicerad klassiker: Rasmaktsordningen inom friidrotten avslöjad

Rasmaktsordningen inom friidrotten avslöjad

lör 4 juni, 2011

Författare: Christian Hägglund

Christian Hägglund ironiserar över en av alla rådande maktstrukturer som hindrar oss i vår utveckling och begränsar oss i utövandet av vår rättighet att vinna ädla medaljer på friidrottsarenor runt om i världen. Artikeln skulle ursprungligen ha publicerats på Newsmill, men refuserades utan att någon anledning gavs.

Alltsedan Jesse Owens tog storslam (guld på 100, 200, längd och korta stafetten) på sommarolympiaden i nazi-Berlin 1936 har svarta i det närmaste abonnerat på pallplaceringar när det kommer till friidrott. Ser man till de senaste 16 åren är statistiken förödande för den vite mannen och kvinnan – av 288 medaljer som i VM- och OS-sammanhang delats ut i grenarna 100 m, 200 m, 400 m och längdhopp har endast 45 (15,6 %) gått till vita idrottare, resterande 243 medaljer (84,4 %) har gått till svarta idrottare.

Detta är ett tydligt fall av en förödande rasmaktsordningsstruktur. De vita idrottarna hålls på detta sätt borta från prispaller och friidrottens finrum. Det är ett stort problem att denna rasmaktsordning får härja fritt. Den utgör det största hindret mot ökad rätt för vita att lägga beslag på sin rättmätiga del av medaljer på stora friidrottstävlingar och mot ekonomisk tillväxt i friidrottsvärlden (de svarta idrottarna får de största sponsorkontrakten, största startpengarna osv.)

13 maj 1921, närapå exakt 90 år sedan, fattade riksdagen beslut om att upprätta Statens institut för rasbiologi. Detta institut drivs numera indirekt av staten då det idag huserar på Uppsala universitets Genetikcentrum. Hur de har kunnat missa de skadliga effekterna av nämnda rasmaktsordning är skandalöst. I SOU 2006:79 har professor Masoud Kamali lämnat förslag på att mångfalden på arbetsplatser ska avspegla den samhälleliga mångfald vi idag har. Dessvärre utsträcktes inte detta i utredningen att även omfatta friidrottens värld. Att rasmaktsordningen under lång tid härjat obehindrat och därmed på ett ytterst påtagligt sätt hindrat svenska idrottare att vinna medaljer på 100 m, 200 m, 400 m och längdhopp är tydligt om man tittar i resultatlistorna – de vita svenskarna ligger lååångt efter den svarta världseliten.

Att resultatlistorna skrivs om är en nödvändighet. För att den vite mannen, och kvinnan, ska tro att de i framtiden har en chans på de eftertraktade medaljerna kan inte friidrottshistorien skildras som den nu är fallet. Vita mäns och kvinnors mod att ens tro sig kunna och kanske till och med få sikta på de ädlaste medaljerna, än mindre vinna någon av dem, motverkas i allt väsentligt av rådande rasmaktsordningsstruktur. Detta måste ändras! Det är en orättvis skildring av historien vi ser idag, för faktum är att vita män och kvinnor både har kunnat springa och hoppa under tiden som svarta idrottare hyllats på prispallar på friidrottsarenor runt om i världen.

Det har gått så långt att vi på idrottsarenor runt om i Sverige behöver ha utbildade rascoacher och rasvetare som på ett raspedagogiskt sätt kan motverka att denna rasmaktsordning får fortsätta skapa förödelse för vita ungdomar, och vuxna, med ambitioner att vinna guldmedaljer inom friidrottens populäraste grenar.

För att rasmaktsordningen inte heller ska cementeras i vita barns sinnen så borde denna rasmaktsordning motverkas även i de svenska förskolorna och skolorna. Det kanske inte är så fruktsamt för raskonsulterna att sitta med på svenskalektionerna, men väl på idrottstimmarna. Om en raspedagog får se ett mörkhyat barn springa ifrån en vit unge, antingen med eller utan boll klistrad vid foten, då ska det blåsas i pipan och den mörkhyade ska bli tillsagd, för det är inte ok att få den ljushyade kamraten att känna sig långsam och därmed så tvivel på dennes rättighet att vinna medaljer på VM eller OS.

Rasmaktsordning inom friidrotten är ett stort problem. Några förslag till lösningar: antingen så ordnar man separata tävlingar för vita och svarta; eller så kvoterar man in vita i finalerna så att de procentuellt har lika stor chans att vinna som de svarta; eller så ger men de vita ett försprång (några sekunder på 100 m, några fler på 200 m, en halvminut på 400 m och någon meter i längdgropen, några färre häckar, halva distansen på 10 000 m, osv.).

Dessa lösningar ligger i linje med av Zoran Alagic och Kurdo Baksi föreslagna lösning för ojämställdheten i arbetslivet så som presenterats i Sydsvenskan 9 januari 2007. Om de ändå inte är möjliga, då föreslår vi att regeringen ger genusvetenskapliga institutionerna på landets universitet och högskolor i uppdrag att även omfatta rasvetenskapen. Genusvetarna, som redan har liknande frågor på sin agenda, bör i konsekvensens namn även ta sig an rasmaktsordningen. Att slå två flugor i en smäll ligger i skattebetalarnas intresse, då de slipper betala dubbelt för organiserad fördumning och vetenskapifierat struntsnack.

Ursprungligen publicerad på mises.se.

Alone och helg

Först - kolla detta. Klassiskt. Den fanns på gamla plattan Power Ballads (eller om det var More Power ballads, eller Even More Power Ballads?). Jag är hursomhelst en stor beundrare av hårdrocksballader. De bästa balladerna har helt klart gjorts av hårdrocksband. Tänk Skid Row, tänk Scorpions, tänk Alias. Ja, listan är lång.

I onsdags tog jag mig ut och cyklade. Tänkte dra en runda norrut, men molnen kändes inte inbjudande och det duggade lätt. Så jag vände åt andra hållet. Vi VB och Norsesund tänkte jag sedan ta rundan kring Edsås, men då började det regna och jag vände om igen och tog vägen över Hemsjö istället. Det blev enna veligt. Men jag kom hem och kunde sticka ut på lite crosslöp.








I VB stannade jag förbi hos fastern Pia och hennes Olle. Vi pratade bland annat om huruvida det är roligt att titta på Barcelona när de spelar fotboll. Olle tycker det är ren njutning. Jag tycker inte det. Att sticka ut hakan och säga att de inte är duktiga vågar jag inte, men att se dem spela är som att se någon halshuggas med långsamma drag med baksidan av en kniv. Var är attackerna? Var är farten? Ja, alla kanske inte håller med, vilket det står dem fritt, men jag väljer bort dem.

Vad ska jag då säga om cykelturen? Försökte trycka på lite, men kände mig lite seg i benen från i måndags. Så snittfarten kom inte upp över 30k/h. Men jag låg på i alla backar och arbetade med mjölksyretåligheten. Ett bra träningspass var det.

Crosslöpet var inget speciellt - en bit hemifrån och sen tillbaka. Gick ut lite lugnare för att öka hem. Det märks att kroppen vänjer sig vid att springa efter en cykelrunda. Det är riktigt skönt måste jag säga.

Vilka tävlingar blir det i år? Ja, får skriva några rader om det framöver.

En ängel i mitt kök (och liv!)

Mina barn är små änglar. Sedan några kvällar tillbaka är dottern L det även sett till laget i sitt hjärta. Hon skanderar "Blåvitt!!!" klapp-klapp-klapp vid matbordet (vilket är sött, men inte passande då man äter makrill (eller så är det precis vad det är)) och hyser förhoppningar om SM-guld. När jag köpte matchstället var hon till en början inte så intresserad. Men nu har hon sett att IFK har ett lejon i loggan, och det har hon taggat till på. (Och givetvis på att nyförvärven ser riktigt heta ut!) Så ni ser vänsterhanden vid hjärtat - den pekar på lejonet. Hur som, hon är riktigt go! Och blåvit!

Var ute och sprang igår. Körde två varv runt Kullegårdskullen. En riktigt bra runda, med krävande kupering. Jag är riktigt glad att jag hittat den. Gjorde första varvet på 10.47, andra på 10.06. Mitt mål är att under sommaren komma under 9.30 på två varv vid samma tillfälle. Tror att det är görligt. Pulsgrafen visar kurvorna för de två "intervallerna". Nedan återfinns totaler och annat för löpningen.

Tog vägen förbi gymmet och körde lite bål och annat. Gött.

Norra Bolltorpsterrängen - Alingsåsfjällen

Cykelpasset blev inställt idag. Efter förra veckans tur åkte jag till kompisen Mats och tvättade cykeln. Lämnade den sedan i hans garage. Efter det har jag inte hämtat cykeln, och han åkte till Sthlm för långhelg i torsdags. Så, nödd därtill blev cyklingen inställd. Fick köra ett löppass istället.

Norr om där jag bor finns det lite bra stigar och vägar för en som behöver mjukt underlag. Tänkte jag skulle utforska dem idag och märkte att det är ett veritabelt fjäll jag har nästgårds. Inte fjäll som vi är vana vid dem, snöbeklädda och sådär, men så nära vi kan komma så här nära Danmark. Av den kombinerade puls- (röd) och höjdgrafen (grå) nedan framgår att det gick stadigt uppför direkt.

Distanspasset är jag nöjd med. Farten var sådan att den bidrar till grundläggandet av hälsa, varpå sedan kan byggas fart och fitness. Stannade till en stund på gymmet och körde lite coreövningar, och givetvis lite EBKB.

I sammanhanget bör noteras att jag igår gick och la mig 20.30. Va!? Mitt i The Voice?! Jajamensan. Vissa saker får man offra för att få andra. Kände mig lite hängig och tyckte att det var viktigare för mig att inte bli sjuk och



kunna fortsätta mitt tränande istället för att se Ulf ta hem denna tävling som ingen verkar bry sig om, förutom de som deltar och deras nära och kära. Jag tyckte inte om Idol heller, kan tilläggas. Det här med musiktävlingar är totalt urvattnat. För de som deltar och som kanske får spela in den där skivan (som få kommer att lyssna på och ännu färre köpa) så kan jag se det stora i situationen. Men med resultatet från Idol och vart vinnarna tagit vägen (var har ni sett Jay Smith senast? Erik Grönwall? Markus Fagervall? Kevin Borg? Marie Picasso? Daniel Lindström?) så anser jag att det är resan som är målet för dessa musikmänniskor, för när vinsten är bärgad visar sig intresset från omgivningen vara ganska ljummet.

Hursom, så är det roligt när folk når sina drömmar. Och det varken vill, kan eller får jag inte hindra. Men som alltid förbehåller jag mig rätten att inte köpa skivan.

Nolhaga - två varv

Två varv idag runt Nolhaga. Det blev lite snabbdistans av det hela. På fartgrafen ser man hur farten gick stadigt neråt på båda varven. Pulsen gick lika stadigt uppför. Sjysst att se hur de korrelerar.

Erik försökte komma ikapp mig på slutet av första varvet, men han fick inget gratis ska jag säga.

Tanken var att simma ikväll, men jag var tvungen att banga då jag kände mig lite hängig efter löpningen och istället satsar på sömn. Så snart blir det till att sova.

Mer om detta tänker jag inte säga nu (annars hinner jag inte sova, ju).

9,47 k på 46:43.

Sportradio, blogg och stora S:et

Sportradiojunkie blir jag så här på vårkanten när slutspelsmatcher duggar tätt och man kan lyssna på det samtidigt som man, till exempel, gör ett blogginlägg. Innebandyns kvartsfinaler har dragit igång, och jag bryr mig inte så mycket. Jag reagerar över det att laget som valt motståndare får däng. Det tycker jag är en märklig grej. Blir man vald som kvartsfinalmotståndare tror jag man blir riktigt sugen på att tvåla till de som tror att de kommer spöa en. Lite som att säga: "In your face, sucker!"

Idag var det fruns afton - och då fick jag klämma in löpning på väg hem från jobbet. Raka vägen hem är 2k, men springer man stora S blir det betydligt längre. Alingsås är ingen stor stad, så man får vara lite fantasifull för få in ett acceptabelt antal kilometer utan att lämna stan.

Min tanke var att försöka hålla pulsen stadigt runt 150 bpm. Snittet blev, som ni ser nedan, 148 och precis till höger stoltserar jag med pulskurvan (eller, pulslinjen som den också kan kallas). Jag befinner mig i en uppbyggnadsfas och då är det enda som gäller att bygga en grund av kilometer i en ok fart. Dagens tempo, 5:10/k tror jag är en bra grundfart att sedan bygga kvalitet på.

Stannade till på gymmet på vägen hem. Körde lite magövningar i ribbstolen och på mattan. Hann även klämma in lite Jane Fonda-övningar. (Det räcker att titta första 15 sekunderna.) Dock var jag inte lika graciös. Låt dig inspireras.

Crosspass nr 2 år 2012 - mustsugande!

Det var en bra dag för cykling - lite fuktigt i luften, och mer än lagom dito på vägarna. Dagens runda blev respektabel - 54k. Pulsen höll sig också på en bra nivå.

Körde med Erik och Peter. De är sköna gubbar. På kartan ser ni hur ca 7k kördes två gånger (i onödan ska sägas). Erik som skulle visa vägen missade avfarten - två gånger. Men det är inget jag håller emot honom, för det gjorde ju rundan till en ännu bättre distanstur. Och sen är det ju fantastiskt skönt att cykla i motvind över öppna fält.

Som nämnt var det blött på vägarna, så jag blev ordentligt prickig. Känslan i övrigt var kontrollerad. Det kändes i slutet i både rygg och ben att vi varit ute ett tag, men det var helt klart hanterbart. Smärtan var inte i närheten av att få oss att banga från det crosslöp vi planerat.

Det är en speciell känsla att komma in efter ett långt cykelpass och snöra på sig löparskorna och sticka ut på en tur. Denna gång hade jag tänkt efter före - cykeltightsen hade jag satt utanpå löparbyxorna, så när vi kom hem kunde jag dra av mig blöjbyxan och materialmässigt vara redo för löpning.

(Peter som håller på att komma tillbaka från sjukdom hängde inte med på crosslöpet. Läs här vad Peter sa om cyklingen: http://jogg.se/Traning/Pass.aspx?id=4736425)

Sträckningen på crosslöpet hade jag dragit upp på Bolltorpshöjden och genom skogen för att springa en dryg kilometer längs med Dammsjönsstrand. Första biten (som för övrigt går stadigt uppför i 1,5k) var tung. Erik visade god löpform. Tror att det bor en liten kenyan i den där killen... Efter terränglöpet vid Dammsjön blev det bättre fart under sulorna (inte bara hänförligt till nerförslutet). Terrränglöpning är najs. Det är en speciell känsla att springa på små stigar där löpsteget måste anpassas efter skarpa svängar, stockar, upphörande stig, ljung och andra hinder. En riktigt go känsla.

(Läs här vad Erik säger om multipasset: http://jogg.se/Traning/MultiPass.aspx?id=4735179&pid=4735146)

Cykeln var som ni kanske förstår rejält smutsig efter turen. Så jag åkte iväg till kompisen Mats som lät mig låna slang och vatten. Tack för det, kompis! Han var helt oförstående till självplågeriet. Nämnas ska dock att han, och inte jag, satt och såg hur Frölunda fick storpisk av Brynäs. Det, det är också en form av självplågeri i min värld.

Jag har ju installerat ny kedja på cykeln. Oj, den känns mycket mer kompakt nu. Hjulen är fantastiska, kedjan nästan självdrivande. Riktigt go känsla. Rekommenderar Shimano IG70.

Laws are a poor substitute for common decency moral values

Måste rekommendera följande artikel. Laws are a poor substitute for common decency moral values. Grymt bra och träffsäkert, och sant. Även detta är intressant -

"Law reflects but in no sense determines the moral worth of a society. The values of a reasonably just society will reflect themselves in a reasonably just law. The better the society, the less law there will be. In heaven there will be no law, and the lion shall lie down with the lamb. The values of an unjust society will reflect themselves in an unjust law. The worse the society, the more law there will be. In hell there will be nothing but law, and due process will be meticulously observed."
[The ages of American law, Grant Gilmore, (Yale university Press,1977)P.110, quoting Justice Oliver Wendell Holmes, The common Law, (Howe ed. 1963)]


Varandes anställd för att tillämpa lag blir man medveten om mängden av dem. Och att det är omööööjligt för vanligt folk att hålla kolla på dem alla (till och med för advokater/jurister är det enligt min mening lika ogörligt). Sen räcker det inte att kunna lagarna, för tillämpandet av dem, dvs. den juridiska metoden och processvanan, har få besittning av. Jag tror att vi får vad vi förtjänar. Reglerar vi inte vårt beteende och sätt enligt inre värderingar och övertygelser kommer de istället påtvingas oss utifrån - men då blir de bara handlingsreglerande, inte värderingsskapande. Sa Solzhenitsyn:


"I have spent all my life under a communist regime and I will tell you that a society without any objective legal scale is a terrible one indeed. But a society with no other scale but the legal one is not quite worthy of man either. A society which is based on the letter of the law and never reaches any higher is taking very scarce advantage of the high level of human possibilities. The letter of the law is too cold and formal to have a beneficial influence on society. Whenever the tissue of life is woven of legalistic relations, there is an atmosphere of moral mediocrity, paralyzing man's noblest impulses."

Ja, jag har sprungit på sistone också - inte bara reflekterat över lagens roll i samhället och våra liv. I närheten av bostaden så har jag två stycken skogsslingor jag provsprang igår morse. En lite kortare - 540 meter - och en längre på precis 2K. Den sistnämnda går runt Klockaregårdskullen och är riktigt spännande och krävande. Jag ser framemot att framöver få försöka löpa den under 9.30 min. (Kanske är ett fegt mål?)

Efter löpningen tog jag mig förbi Sportlife Dance center där jag körde lite bålövningar och annat nyttigt.

Idag torsdag är det ju simning - men jag är så ruggigt seg och trött (höll på att stupa på jobbet) att jag med största sannolikhet kommer stanna hemma och vila. Man ska lyssna på kroppen sägs det, och någon gång ska la va den första.

Europe - världens bästa hårdrocksband, alla kategorier!

Gårdagens totaler till höger. Distanspass är precis vad jag behöver nu, och för en tid framåt. Siffrorna GPS-klockan genererar är inte fräcka, men jag har nog mognat så pass att jag kan träna för mig och inte för andra.

Vad ska man då säga om löppasset i sig? Skönt var det att inte ha något underliggande krav på fart. Jag hade lite ärenden att utföra (kan någon gissa vilka jag har "svängt" förbi?) och kom under söndagskvällen på att jag kunde göra det till fots istället för att ta bilen. Jag är mycket nöjd med det beslutet.

Under slutskedet av turen lyssnade jag på Europe. Bättre (löpar)musik finns knappt. Ta en titt på klippet nedan - tungt värre. Och frisyren på Joey Tempest är ju episk.

För massa år sen träffade jag Joey Tempest utanför NK (på Regeringsgatan) i Stockholm. Jag hade i minnet deras konsert på Scandinavium 1992 (eller var det -93) under Prisoners in Paradise-turnén och kunde inte annat än tacka honom för en grym kväll (vid tillfället var jag knappt tvåsiffrigt fyllda). Han sa att han om ihåg konserten för de hade spelat inför många vänner och mycket familj. Jag fick hans signatur på baksidan av ett kvitto, och gladdes åt att ha fått dela en fin stund med legenden Joey Tempest. My claim for fame.

På jobbet snurrar allting på. Jag lär mig mycket (trial and error). Notariekollegan M frågade hur det går med bloggen - "Utmärkt!" svarade jag. Får man bara vara frisk så kan en träningsblogg inte gå annat än utmärkt.

Njut nu av Europe!

I got your back, sista/brotha!

Barnen är ju supergoa. På den här bilden ser man hur de redan, i späd ålder, vet vad det innebär att alltid ha någon som "got ones back!"L, som är lite äldre, håller en vant beskyddande arm över lillbrorsan J. Så, visst, med den uppbackningen kan vi föräldrar luta oss tillbaka en aning och veta att det finns back-up om vi skulle misslyckas.

Cykelsäsongsstarten stapplar vidare

Sett till väderdippen mitt i veckan var jag på allvar orolig för dagens cykelpass. Jag och Erik hade snackat ihop oss och var taggade. Så här retrospektivt kan jag tänka mig att vädret nästan skämdes för sitt fula knep att slänga in lite snöslask mitt i de spirande vårkänslorna. Han tog sitt förnuft till fånga, och det illa kvickt (eller, ska man säga hen? Det känns som att vädrets könstillhörighet är högst osäker!).

Passet gick runt Färgen, med en extra avstickare förbi VB (Västra Bodarna för de oinvigda), Norsesund, Ingared och tillbaka till Hemsjö där vi redan varit. Den första delen (ca 31 k) körde jag med Erik och Tobias (som sedan bangade sista vändan över VB med mera.

Kort sagt - det var segt. Så här tidigt på säsongen har jag varken kräm i benen eller högkapacitiva (är det ens ett ord? Numera, ja!) lungor. Rundan blev dock skön, trots blåsten. Vägarna var fina och torra, och sällskapet bra.

Jag vill passa på att hylla mina nya hjul - Fulcrum Racing 5. De rullar fiiiint! Med fräscha ostar på (billiga hos Allebike) så var jag kung i nerförsbackarna.

Dagens cykeltotaler (bortser från att jag också cyklade 2.7k hem från Erik) återfinns till höger. Tempot ganska beskedligt, pulsen ganska hög. Ett tydligt tidigt-på-säsongen-tecken.

Som triathlet försöker man ju få till crosslöpning - dvs. att man slänger på ett litet löppass på cyklingen. Allt för att vänja kroppen vid grenbytet, och givetvis att kräma ur lite extra träningseffekt. Idag blev det 3K på 15 min. Rundan säger inte så mycket, men om ni kolla på höjdkurvan märker ni att jag tog vägen från Kulingsberg och sedan upp till Alingsås parken. Det var en tung stigning. Ser den inte respektingivande ut? Hur som så var det gött att sista 500-ingen känna lite kramkänningar i höger framsida lår. På simningen i torsdags fick jag kram i höger vad. Det blev ingen kramp denna gång, tack och lov.

Nu har jag varit igång flera veckor på raken, och det känns givetvis riktigt bra. Sjukdomen (eller vad det nu är) ligger dock och lurar, så jag väntar bara på att den kommer tillbaka. Men har den vett att hålla sig undan tackar jag för det.

Har märkt att det inte går att ladda upp pass på jogg.se som skapas genom att jag ändrar på aktivitetstyp. Nästa gång ska jag använda reset-funktionen och sedan göra ett multipass.

"If you don't stand for something, you'll fall for anything!"

Dubbelpass - löpning+simning

För första gången på väldigt länge sprang jag längre än en mil. Det var skööönt. Det kändes dock att kroppen inte är helt van. Framöver kommer en grundval för hälsa läggas, och då blir det en hel del längre löppass.

Torsdagskvällens löpning gick på den s.k. Alinge lights-banan. Vet inte om det är officiella namnet, men det bryr jag mig inte om. Strax över 10 k på blygsamma 57 minuter. Pulsen låg stadigt på runt 155 slag/min. Helt ok.

Efter ett bastubesök blev det sedan dags för simning. Några riktigt aviga övningar fick vi till innan vi körde en 800-ing i ett svep. Gick på strax under 20 min tror jag. Övningarna säger mig att jag inte är en fisk och att det är svårt att inte göra den intränade simrörelsen. Att andas som man ska och samtidigt göra något totalt kontraintuitivt är lurigt, speciellt som hela andningsmomentet också känns kontra-allt-man-egentligen-tänker. Man gör så gott man kan.

"När fyller pappa år?"
"April april din dumma sill!"

Nu är det helg - yeeees! - och då blir det cykling. Aaah vad det är härligt!

Ett tillägg/korrigering

Vad som inte framgick av min redogörelse av det goda föräldraskap jag visade  i lördags var att frun fick hota L med att kasta sakerna från balkongen för att hon skulle plocka in dem. Så, det smartaste draget jag gjorde var kanske att lämna bygget innan den snart treåriga flickan skulle leverera vad hon lovat. Men, vad kunde jag förväntat mig? Det är knappt jag kommer ihåg åtaganden längre än en kvart, så hur skulle hon?

Imorse stack jag iväg till Sportlife Skånegatan. Men, mitt kort funkade inte. Jag fick springa hem igen efter telefonen och lyckades till slut komma in. Väl därifrån så inser jag att det är mycket svårt att pressa sig själv. Man kämpar i övningen och tycker att det är jobbigt, men håller inte ut så värst länge. Någon som har ett knep för att fullfölja och inte avbryta träningen för tidigt?

Jag körde lite balansövningar, core och annat innan jag löpte 6.5k på 30 minuter. K1-3 gick på 4.48-fart,  K4-5 på 4.17-fart och sista 1,5K på 4.38-fart. Ett bra löppass som jag kände gav mycket. Snart kommer jag ut och kör längre tröskelpass. Måste börja bygga grund för kvalitet lite längre fram.

Nu har jag beställt kedja och tvättkit till cykeln. Den kommer gå som på räls inom kort. Kolla in chainreactioncycles.com för bra priser. Har inte fått någon leverans än, så kan inte säga något om servicenivån. Får la återkomma i den frågan.

Säsongens första Edsåsbackar m.fl.

Igår var det premiär på lite olika håll. Vädret var fint på förmiddagen, så jag och barnen premiärsolade på balkongen. Varmt och skönt. L fick för sig att hon skulle ta ut alla sina leksaker, så jag fick ta rollen som den stränga polisen i vissa lägen. Jag gjorde klart för henne att allt hon tog ut skulle hon också ta in igen. "Det går bra." Så svarade hon, och jag var nöjd. Jag hade nu besparat mig, eller modern jobb, och jag hade uppfostrat min dotter. Att vara en god far - check!

Det bjöds sen på säsongens första cykeltur. Jag kunde inte hålla mig från Edsås, så det blev två vändor upp. Pulsen kan man se nedan. Att åka ner för sådana branta backar är läskigt. 67k/h kom jag upp i, och då rullade jag bara. Själva träningen då? Det suger i benen. Första vändan upp gick på 3.48, och andra på 3.21. Jag vill köra den på under 3, och kommer jag under 2.45 någon dag så har jag gjort det fantastiskt fint.

Topografiskt såg passet ut som den långsmala bilden. Ni ser dubbel-V:et (W)? Det var mina intervaller det.

Vädret till ära så smällde jag av ytterligare en premiär under gårdagen - första löppasset utomhus. Jag har inte sprungit mycket senaste tiden, och än mindre utomhus. Så direkt efter hemkomst stoppade jag på mig löparskorna och stack iväg. Brf Bolltorpshöjd tur/retur. Höjd innebär höjd. Det är 1.8k med konstant (till 95 procent i vart fall) stigning. En bra genomkörare. Jag tog en bild på målet. Se huset högst upp och till höger på bilden till höger. Där var jag ock vände.

Slutligen var det blomplockarpremiär. L kunde inte hålla sig när vi såg snödroppar och några andra lila blommar. Hon höll dem i handen hela vägen hem och var så söt. Blommorna är sedan länge i komposten, men L ligger och sover. Jag misstänker att hon kommer vakna mellan mig och frun imorgon bitti. Och det är bara mysigt. Oftast.

Vad gäller hälsoläget kan följande sägas: Har i princip konstant en känning i halsen. Den försvinner när jag dricker och äter. Men kommer åter, som en gammal god vän. Och jag får ibland slängar av huvudvärk. Men det går över. Jag har pressat mig på pass, och inget har brutit ut. Så, min diagnos är att det bara är att köra på, och brister inget ut snart så blir det väl bra istället. Jag orkar inte sitta och vänta på att det ska kännas hundraprocentigt, för hur ofta skulle man komma ut då? Just det.

Luriga tillbehör

Järnvägsgrillen här i stan är uppskattad - mest för sina schyssta tillbehör. Bacon är gott, beacon kan knappast vara värre.

Idag blir det förhoppningsvis premiärcykling. Igår kväll blev det lite EBKB. Jag kommer mycket länge ner nu än tidigare. Inte som Markus Torgeby, men bra för att vara mig. Istället för jämförelse får man se till att inspireras. Det är långt mer sunt och produktivt.

Någon som vill med och cykla?

Cykeln har fått ett ordentligt hem

Ja, som gräsänkling finns det tid för allehanda projekt. Med lite gratisträ från Perssons och en krok då blev det då här praktiskt och fint.  Det enda son saknas är torr och grusfri asfalt.

Testträning @ Sportlife Skånegatan

Dagen har varit fin - min farmor begravdes och ett stilla "På återseende!" kunde försiktigt yttras. Att få springa av sig på löpbandet var en skön kontrast.

Jag började med 1k uppvärmning. Körde sedan K1-3 i 4,48-fart. K4 sprang jag med 7 graders lutning i runt 6min-fart. K5 betades av i ca 7,5-fart med lutning på 12 grader. Efter det avslutade jag löpningen med avslutande kilometern i 4.37-fart. Det var rejält tungt och skön löpning. Jag tror att det är bra att lägga in lite backlöpning i passen. Det känns i alla fall lite mer givande än att bara köra kilometerna helt slätt.

Lite allmän styrka avslutade dagen. Bröst, rygg, EBKB och mage. Allt en man behöver.

Familjen är fortfarande i Österrike. Försöker hålla ordning här hemma, men det är märkligt hur mycket en ensam person kan stöka till.

Sportlife samarbetar med ett vaktbolag som ska kolla att folk inte fultränar på anläggningen. På informationslappen står det att det är "för [min] skull". Det förstår inte jag. Hur blir jag hjälpt av att de kommer och kollar? Någon som vill upplysa mig?!

Innebandy - en sport from down under!

Ja, i lördags gjorde jag det igen - mot bättre vetande - jag spelade innebandy. Det är alltid en riskfylld verksamhet. Inga skador på mig eller någon motspelare, och det är alltid glädjande. Men, mina fotsulor är inte vana och jag får blåsor på händerna. Inget fräckt. Och sen är man ju aldrig så bra i verkligheten som när jag tänker på innebandy. Det är alltid tungt att behärska något till perfektion i teorin, men vara högst medelmåttig i verkligheten.

Dock, jag la lite kvalitativ träning till innebandyn (armhävningar med sidledsförflyttning (titta här) och hopprep och magträning hängandes i ribbstol. Något gott kom av det ändå. Dock kräver jag att folk slutar laja när de spelar innebandy (eller vilken annan sport som helst).

Jag blev medbjuden på en cykeltur i lördags, och det hade varit najs (tack Erik!). Faktum är att jag hade fixat mina nya cykelhjul och kände våren i luften. Men jag hade familj på intåg och redan tränat. Så det får kanske bli en liten runda imorgon bitti.

Allt på jobbet har löst sig - så nu är det spikat att det blir Italien i maj. Åååå vad jag längtar.

Dubbelpass

Inledde träningskvällen med 4,5k löpning på band. Första K var uppvärmning, sedan körde jag resten på ca 18 min. Noteras bör att tredje K:n hade jag hög lutning på bandet (8-12 grader) och farten fick anpassas därefter. Det är en skön grej att bryta av det monotona mot tung uppförslöpning. När det sen blir plant igen så får man träna på att springa snabbt fast man är trött. Bra för en triathlet.

Efter lite mag-, rygg- och sidövningar fick jag skynda iväg till simhallen för ett pass som skulle visa sig bli tufft. Hur mycket simning det blev totalt vet jag inte, men att jag inte simmat kontinuerligt på länge framgår med all önskvärd tydlighet. Inga illusioner här inte.

Tekniken känns helt ok. Förvånansvärt ok med tanke på det långa uppehållet (om jag då får bortse från förra veckans simning). Jag försökte fokusera på att titta rakt ner i botten och sträcka fram händerna och dra mig förbi. Lät också andningen få sig lite träning. Det är svårt att andas korrekt på vänster sida. Jag tenderar att vrida upp huvudet för mycket. Men, när det sen blir öppenvattenssimning blir det något jag måste göra om vågor och annat inte tillåter finandningen (alltså, att vrida upp huvudet är fulandning).

Känslan av att det lurar en liten sjukdom släpper inte. Men på något sätt lyckas jag hålla den i schack.

Imorgon är det melodifestivalen. Skönt att veta att man kan hålla sig borta från tv:n (om man nu hade någon) utan att känna att man missar något.

En morgon på gymmet

Hälsostudion i stan har öppet hus denna vecka, och jag passade på att åka dit. Strax efter sju var jag där, och det var en bra start på dagen. Att jag glömde både lunchlåda och underkläder gjorde dock att jag behövde åka hem igen innan jag kunde ta mig till jobbet. Inget som inte några raska ben löser.

Jag inledde med lite lugn jogging. Sedan körde jag 2k i 8-15 graders lutning. Farten var 7-10 km/h. Inte snabbt, men det suger verkligen i benen och i hjärtat. Skön träning, och man slipper nedförsbackarna. Avslutade med 600 meter i 4.45-fart. Sammanlagt blev det 3k på 18.40. Inga monstertider, men en riktigt bra fortsättning på löpningsomstarten jag befinner mig i.

Körde sedan mage, rygg, bröst, lite mer mage, enbensknäböj och så dusch. Jag blev trött och det gjorde lite ont i musklerna under dagen. Bra känsla. Just nu sitter jag och hoppas jag vaknar frisk och kry imorgon. Det är så lätt att köra för hårt för tidigt.

En sak jag upptäckt är att jag måste se till att andas ordentligt när jag tar i mycket. Annars får jag ont i huvudet. Kanske självklart, men ändå en bra upptäckt.

Imorgon åker fru och barn till Sthlm för att sedan ta sig till Österrike och skidbackarna. Jag lämnas ensam hemma med en lägenhet som behöver en våttorkning, och ett jobb som börjar kräva lite mer. Sitter med en del domar och beslut som ska skrivas. Det är roligt när man väl kommer in i det, men innan är det alltid lite ångestfyllt.

Tio dagar själv har jag. En del av dem tillbringar jag med familj som kommer ned till helgen för farmors begravning på måndag. Det ser jag framemot - familj och begravning. Faktiskt. Och idag gick min frus farmor bort. Så, så kan det gå. Jag är av åsikten och övertygelsen att gamla människor ofta är mest betjänta av att få gå vidare.

ATriK-simning och bodypump

Har nu haft en bra träningsvecka. Oron för att jag ska bli sjuk igen är inte som bortblåst, men att jag fått in tre pass denna omstartsvecka känns givetvis bra.

I torsdags var det dags för min första ATriK-(Alingsås Triathlonklubb)simning sedan november. Jag körde mest teknik. Uthålligheten och konditionen för vänta till andra tillfällen. Det kändes förvånansvärt bra. Inte som en fisk, men väl som en medelmåttig simmare. Jag jobbade lite på andningen och försökte bara hitta ett bra drag och fäste i vattnet. Gött. Det är väl så det kan sammanfattas.

Och idag var det så dags för ett bodypumppass på Alingsås Hälsostudio. Jag velar lite mellan de olika alternativen att skaffa träningskort på. F&S eller Hälsostudion? Billigt eller ordentligt? Dagens pass var hursomhelst en riktig genomkörare. Det var längesedan jag tränade och det kändes. Att välja rätt vikt på skivstången i de olika momenten är ju svårt, och väljer man fel som jag bränner man sig lätt så hårt att man inte ens orkar göra armhävningar på knäna. Och axlarna ska vi inte prata om. 2 kg på varje hand, men jag fick kriga upp vikterna på slutet. Och plankan sen då. Man tror man är stark, men blir obönhörligt satt på mattan. De medelålders kvinnorna runtomkring var knappt svettiga.

Detta var första gången på ca fyra år som jag och frun tränade tillsammans. Trevligt med date. Det finns inget som förbrödrar så mycket som att svettas ihop.

Tränade igår...

Går och lägger mig tidigt idag. Måste mota Olle i grind. Helt klart är att något inte stämmer. Senare tanken är variabel immunbrist. Tydligen en ovanlig sjukdom. Men, ska man ha nått kan man lika gärna välja något unikt.

Känner annars go träningsvärk idag. Härlig känsla. Mer sånt fyr alle.

Ny vecka står för dörren

Hade brorsan på besök i helgen, och fram till dess hade jag känt mig friskare och friskare. Men denna storkonsument av näsdukar drog med sig något skräp som har fått min tillfriskning att avstanna.

Mitt mål är att jag i samband med att frun tar barnen till Österrike kan vara redo för att starta upp träningen. Då har jag tio dagar att smygstarta.

Jag kikar ibland in på bloggarna på Runner´s World ibland. Tycker det är avkopplande och informativt.

Har jag berättat om mina nya hjul? Ett par riktigt fräscha Fulcrum Racing 5. Ser framemot vår och barmark. Mumma.

På hotell

För andra veckan i rad är jag på kurs, och bor följaktligen på hotell. Denna gång i Göteborg. Det är inte långt härifrån hem, men ändå det vettigaste alternativet.

I fikarummet finns en mjukglassmaskin och en "popcornlåda" - gratis och livsfarligt. Tur att enbensknäböj är väldigt kaloriförbrännande...

Tittade på något jag tycker om - Vägen till "the Winter Classics". Tittade förra året när Pittsburgh mötte Washington och var fascinerad över att följa hårda killar i en idrott jag finner njutbar. Jag rekommenderar.

Om hälsoläget kan jag uppdateringsvis säga att jag mår bättre. Det är nästan som om senaste förkylningen var ett steg åt rätt riktning och att jag inom kort kan vara igång igen.

Jonas Colting sa nåt riktigt bra: man måste bygga fitness på en hälsogrund för att undvika skador och sjukdom. Det är vad jag egentligen vill göra, och tar det mig till Kalmar och IronMan så är det något att glädja sig över. Säga vad man vill om mr Colting, men han är en kille jag diggar. Kanske inte håller med om allt han säger, men att han säger och står för det, och är en grym atlet med bra fokus på vad han håller på med, det är R-E-S-P-E-C-T! Kolla in på Runner's TV.

Enbensknäböj

Varandes sjuk finns det hälsotillstånd till trots träning att bedriva. Och jag har hittat en bra övning. Men innan jag säger något om det vill jag ge en uppdatering om hälsotillståndet mitt.

Har idag avslutat en tiodagars penicillinkur. Vet inte om jag blivit särskilt mycket bättre. Nästan att jag blivit sämre. Dock vet jag inte om det finns något orsakssamband i sammanhanget. Nu dras jag med någon slags förkylning där jag känner mig pigg, men ändå upplever inslag av lite huvudvärk, lite ont i halsen, lite hostig och slemmig. Nu försöker vi ha tålamod.

Övningen, ja! Enbensknäböj. I senaste numret av cykeltidningen Kadens tipsas om denna övningarnas övning. Skribenten sa att detta var övningen han skulle ta med sig till en öde ö, och jag kan förstå vad han menar.

Jag minns när vi hade redskapsgymnastik på idrotten i skola. Avskyvärt, tyckte jag som bara ville spela boll. Med facit i hand hade lite gymnastik nog gjort min numera ensidigt (eller o-sidigt som det kan kännas) kropp mer välkomponerad. Då stod jag på bommen och skulle göra ett enbensknäböj, och kom ner. Men det fanns inte en chans att komma upp. Och då kunde jag inte stoltsera med en bred bringa. Jag var för svag helt enkelt. Min kompis Daniel klarade dock det galant, och det har jag alltid sett upp till honom för.

Häromveckan var det alltså dags för första enbensknäböjet sedan högstadiet. Och det var som jag mindes det. Jag var svag. Men jag har blivit starkare. Det märks tydligt. När jag gör övningen känner jag att det stärker balans, säte, lår, fotleder osv, osv. Det är en fantastisk övning. Så jag rekommenderar varmt "the EBKB"!

Magnus och jag!

Det har varit tyst ett tag. Ledsen för det. Senast har jag varit på kurs i Varberg där jag stötte på Magnus S, Sveriges kanske bästa innebandyspelare genom tidigare. Bilden är på snedden, men håll till godo. Kämpar även ned sjukdom. Äter penicillin och har dragit på mig en förkylning nu också. Kanske är jag tillbaka i friskt slag framåt midsommar. Ses i simhall,löparspår och cykelväg då! Ska försöka komma med ett nytt inlägg innan dess. Tack för att du tittade förbi.

Inte sjuk igen - än!

Var och tränade styrka idag igen. Tungt. Jag ser framemot att ha gjort det en längre period och känna extra kraft i allt, egentligen.

Dagens läsning

http://www.mises.se/2012/01/18/fulla-kameler-och-patanda-mygg/

Ja, det blir inte roligare på bloggen idag än senaste artikeln på mises.se. Håll till godo!

Does it make the spaceship go faster?

60 min corepass idag. Ödmjukande som inget annat. Visserligen var det längesen jag körde några motsvarande övningar, men detta till trots har jag vaknat upp till mit behov av just denna typ av träning. Speciellt som min kropp är lång.

Det bjöds på en massa blandade övningar. Jag försökte hänga med koordinationsmässigt, men mina armar och ben flög och flängde och det kändes ganska avigt. Morgondagens träningsvärk ser jag framemot. Det är ett tecken på att man lever. Och är jag inte sjuk är det också en fjäder i hatten.

Rubriken kommer från Jonas Colting (som fått den från... ja, jag vet inte!). Ta dig en funderare - det du gör, gör det att "the spaceship" går fortare? Som du nog förstår så kan "the spaceship" motsvara vad som helst, och farten likaså. Det viktiga är att man hittar ett mål och att man riktar sina ansträngningar mot det. Jag känner att frågan är otroligt potent och hjälper mig att göra/inte göra saker. Testa det du med.

Har du något citat som hjälpt dig? Dela gärna med dig.

Comeback nr femtielva

Jag är tillbaka - och må det vara för att stanna!

Med tålamod har jag väntat på denna dagen. Jag hoppas att jag varit tillräckligt tålmodig. Och att jag tog det tillräckligt lugnt idag. Senaste månaderna har träningen varit i det närmaste sporadisk och mer att betrakta som en ursäkt till träning. Det har inte varit bra. Idag var jag nere och kollade in F&S:s nya lokaler och körde några varv cirkelträning. Det var svårt att lägga band på mig, men jag var tvungen.

Att få använda sina muskler lite var väldigt befriande. Jag ser framemot att få göra det mer.

I övrigt kan noteras att jag lagade en fantastisk middag - matvete med stekt laxfilé, hummus, ailoi, avocado, fetaost, soltorkade tomater, gurka, sallad, tomater och så vidare. Riktigt fräscht och mättande. På detta bjöds min barndomsvän Daniel, nog den skönaste personen som gått i ett par skor.

En bra dag, således.

Hjärnsläpp

Dottern ville inte sova, och var riktigt ledsen. Hon sa nej till allt, men kunde till slut känna lite glädje när jag berättade om hur Pippi knackade på hos Lotta för att fråga om Karlsson på taket ville rida på Lilla Gubben. Efter att ha fortsatt med en rafflande historia om Mamma Mu och Kråkan och Lovisa som åkte båt och firade födelsedag så somnade hon. Jag nötte ner henne. Seger! Har tyvärr inga grafer att lägga upp.

I övrigt står det still i skrivarambitioner. Sitter på jobbet och försöker skriva domar, och då tar kreativiteten paus när man kommer hem. Det finns mycket inom den politiska sfären att vara upprörd över, men jag hänvisar er till mises.se.

På lördag tänker jag mig att jag kan träna lite. Kooom bara!

Skyndar långsamt

Fick höra på jobbet att det går sådär med min träning. Sant. Dock är jag numera i en uppbyggnadsfas, och det finns inga anledningar att stressa fram en sådan. Så jag bidar min tid. Just nu känns det som att jag är sämre för att snart bli riktigt bra igen. Har haft lite ondare i halsen idag än andra dagar, och många har frågat om jag är förkyld. Så, som CajsaLisa sa, "man måste till botten för att komma opp igen" och jag är på väg upp. Jag känner att jag måste ha tålamod, för det är kärnan i den träning jag kommer påbörja så snart hälsans dyrbara gåva åter är min.

Jag planerar att testa nedanstående pass. Håll till godo.

Dottern L har lite temperament. För ingenting börjar hon tjura och säga att hon är arg på mig (eller sin mor) för att förbjuda oss att tala med henne, och ofta säga något alls. Det är sött, och ibland svårt att hålla masken. I såna små krabater är det mycket vilja som ska riktas. J kommer snart börja gå. Häromdagen stod han själv flera sekunder.

Det kommer bli statistik och kurvor och annat roligt när jag väl kommer igång. Till dess kan ni alltid kolla lite gamla inlägg och njuta.

Klockan klämtar för mig...

Bortsett från några fåtal andetag vid middagstid så har jag suttit inne hela dagen. Barnen har varit lite krassliga, och så har jag. Alla är vi på bättringsvägen, men för mig längs den nästan outhärdligt lång. Tids nog har jag förstått hur jag ska bli en bättre löpare och triathlet - fokus ska för en tid (några månader tänker jag mig) flyttas till annan träning. Och då tänker jag inte på racketsport, även om det är sjukt roligt, utan på styrketräning. Ingen gång i mitt liv har jag lagt tid på att stärka min kropp, det har hela tiden varit fokus på att springa, och sett till hur lite jag kunnat göra det utan skador och liknande och under längre perioder så är det tydligt för mig att här behöver en grund läggas. Jag tror att jag framöver jan springa både snabbt och långt, men jag behöver offra tid på annat för att det ska kunna bli så (man kan ju också se det som ett helgande också, för tiden indikeras för att senare kunna nå större och mer långvarig effekt).

Som sagt känner jag mig sjukt taggad. Då är det extra segt att vara laglig utan att till synes kunna bli bra igen. Så, klockan klämtar för mig, men jag är rastlös.

Stiltje

Bloggen ligger inte nere -jag håller på att nöta ut en förkylning. Så fort den lämnat mig köper jag gymkort och startar min återuppbyggnadsperiod. Tanken är att skapa en bra grund att bygga kvalitetsträning på. Detta har jag aldrig gott, så det är 2012 det händer. Framåt sommaren hoppas jag må bra och känna mig redo att träna hårt för Tjörn. Wish me luck.