Igår var det premiär på lite olika håll. Vädret var fint på förmiddagen, så jag och barnen premiärsolade på balkongen. Varmt och skönt. L fick för sig att hon skulle ta ut alla sina leksaker, så jag fick ta rollen som den stränga polisen i vissa lägen. Jag gjorde klart för henne att allt hon tog ut skulle hon också ta in igen. "Det går bra." Så svarade hon, och jag var nöjd. Jag hade nu besparat mig, eller modern jobb, och jag hade uppfostrat min dotter. Att vara en god far - check!
Det bjöds sen på säsongens första cykeltur. Jag kunde inte hålla mig från Edsås, så det blev två vändor upp. Pulsen kan man se nedan. Att åka ner för sådana branta backar är läskigt. 67k/h kom jag upp i, och då rullade jag bara. Själva träningen då? Det suger i benen. Första vändan upp gick på 3.48, och andra på 3.21. Jag vill köra den på under 3, och kommer jag under 2.45 någon dag så har jag gjort det fantastiskt fint.
Topografiskt såg passet ut som den långsmala bilden. Ni ser dubbel-V:et (W)? Det var mina intervaller det.
Vädret till ära så smällde jag av ytterligare en premiär under gårdagen - första löppasset utomhus. Jag har inte sprungit mycket senaste tiden, och än mindre utomhus. Så direkt efter hemkomst stoppade jag på mig löparskorna och stack iväg. Brf Bolltorpshöjd tur/retur. Höjd innebär höjd. Det är 1.8k med konstant (till 95 procent i vart fall) stigning. En bra genomkörare. Jag tog en bild på målet. Se huset högst upp och till höger på bilden till höger. Där var jag ock vände.
Slutligen var det blomplockarpremiär. L kunde inte hålla sig när vi såg snödroppar och några andra lila blommar. Hon höll dem i handen hela vägen hem och var så söt. Blommorna är sedan länge i komposten, men L ligger och sover. Jag misstänker att hon kommer vakna mellan mig och frun imorgon bitti. Och det är bara mysigt. Oftast.
Vad gäller hälsoläget kan följande sägas: Har i princip konstant en känning i halsen. Den försvinner när jag dricker och äter. Men kommer åter, som en gammal god vän. Och jag får ibland slängar av huvudvärk. Men det går över. Jag har pressat mig på pass, och inget har brutit ut. Så, min diagnos är att det bara är att köra på, och brister inget ut snart så blir det väl bra istället. Jag orkar inte sitta och vänta på att det ska kännas hundraprocentigt, för hur ofta skulle man komma ut då? Just det.
Det bjöds sen på säsongens första cykeltur. Jag kunde inte hålla mig från Edsås, så det blev två vändor upp. Pulsen kan man se nedan. Att åka ner för sådana branta backar är läskigt. 67k/h kom jag upp i, och då rullade jag bara. Själva träningen då? Det suger i benen. Första vändan upp gick på 3.48, och andra på 3.21. Jag vill köra den på under 3, och kommer jag under 2.45 någon dag så har jag gjort det fantastiskt fint.Topografiskt såg passet ut som den långsmala bilden. Ni ser dubbel-V:et (W)? Det var mina intervaller det.
Vädret till ära så smällde jag av ytterligare en premiär under gårdagen - första löppasset utomhus. Jag har inte sprungit mycket senaste tiden, och än mindre utomhus. Så direkt efter hemkomst stoppade jag på mig löparskorna och stack iväg. Brf Bolltorpshöjd tur/retur. Höjd innebär höjd. Det är 1.8k med konstant (till 95 procent i vart fall) stigning. En bra genomkörare. Jag tog en bild på målet. Se huset högst upp och till höger på bilden till höger. Där var jag ock vände.
Slutligen var det blomplockarpremiär. L kunde inte hålla sig när vi såg snödroppar och några andra lila blommar. Hon höll dem i handen hela vägen hem och var så söt. Blommorna är sedan länge i komposten, men L ligger och sover. Jag misstänker att hon kommer vakna mellan mig och frun imorgon bitti. Och det är bara mysigt. Oftast.Vad gäller hälsoläget kan följande sägas: Har i princip konstant en känning i halsen. Den försvinner när jag dricker och äter. Men kommer åter, som en gammal god vän. Och jag får ibland slängar av huvudvärk. Men det går över. Jag har pressat mig på pass, och inget har brutit ut. Så, min diagnos är att det bara är att köra på, och brister inget ut snart så blir det väl bra istället. Jag orkar inte sitta och vänta på att det ska kännas hundraprocentigt, för hur ofta skulle man komma ut då? Just det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar