... att jag redan idag lyckades cykla hem på sub30. Det var verkligen på håret att det gick. Om en syndabock ska utlämnas så var det den BMW X6 som svängde ut precis framför mig efter att jag korsat E18. Eller, så var det de massiva uppförsbackarna. Hursom, jag tror, precis som jag säger i bilden till höger, att med en liknande ansträngning så är det fullt möjligt att jag tar mig till jobbet på sub30.
Som träningspass så tror jag på denna form. Inte särskilt långt, men väldigt intensivt. Turen bjuder på få raksträckor där det bara är att cruisa och underhålla farten, utan det är fartökningar som krävs hela tiden. Detta kombinerat med lite längre tempopass tror jag gör susen för att bygga uthållighet och styrka på cykeln.
Har haft riktigt go träningsvärk från gårdagen. Antar att jag inte är ensam om att känna en stolthet och nöjdhet i det - man vet att träningen inte var förgäves. Kan man känna så om livet också så har man nog kommit en bit på väg.
Tillägg: Har nyligen tittat på Hawaii IronMan 2006-filmen igen, och blir påverkad. Den filmen gör varenda kotte till triathlet. Så är det bara. Om du inte känner dig mogen att bli triathlet, så undvik att titta på filmen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar