Kistaloppet 2011

Jag vann inte. Inte heller landade jag sub40. Det enda man kan säga är att jag var bättre idag än på Midnattsloppet.

Det var segt idag. Första tre gick fint (längst ner på höger sida i inlägget syns etapperna), men efter halva loppet gick jag lite in i väggen. Sista km ökade jag lite, men kom i mål med 4.13 i snitt. (Den uppmärksamme noterar att jag, likt de flesta andra, sprang ca 200 m utöver tävlingsdistansen.) Medelpuls - 177, maxpuls - 189.

Vad hände då med min kollega som sopade banan med nästan alla förra året? Jo, han tog sig i mål på dryga 40, och kände väl som jag att kraften tog slut någonstans och att spänsten saknades.

Arrangören bjöd på massage, och jag tog chansen. Kvinnan med hårda nyporna frågade om jag styrketränade benen. Nej, sa jag, inte så mycket. Det behöver du göra. Så, där har jag det. Genom att träna ben och bäcken och bål och allt annat däromkring så kommer jag kunna hålla mitt löpsteg högt och löparknä i schack(-matt?). Det har ju varit min intention sen innan, men när kvinnan med hårda nyporna talar, då lyder man.

Men tro inte att Kistaloppet var nog. På kvällskvisten stack jag ut med en kompis (som löper Lidingöloppet om två veckor) och körde ett återhämtningspass. 5K på blygsamma 27.44 ger ett snitt på 5.32. Inget man skrämmer folk med, men det kändes skönt.

En "seger" jag vann idag var den mot överpriser. På Barkarby och The Shirt Factory har de ofta skjortor och annat billigare än billigt. Och idag var inget undantag. Kom därifrån med fyra skjortor, en piké och en lammullströja - och betalade endast 500 kr. Det blir en sammanlagd rabatt på 1 900 kr, i princip 100 % rea (det kändes i alla fall som att jag rånade butiken). Jag skrattade hela vägen till bilen.