Om en knapp timme är jag officiellt inte deltagare i morgondagens begivenhet (eller, om köparen inte ändrar namn så kan ni ju se mig i resultatlistorna ändå). Efter Kungsholmsrundan kände jag mig sliten och nästan trasig i båda vaderna, och som grädde på moset kom en löparknäkänning. Så, tron att jag skulle ta mig igenom 30K utan att gå sönder demolerades effektivt. Lägger jag samman detta med (hypkondriska) halskänningar så blir det bra.
På ett sätt är jag inte bitter, för målet med min träning är att jag ska ha en kropp som är stark, rakt igenom och inte bara i löparmusklerna. Och som det ser ut så är det inte fallet - jag behöver verkligen en genomkörare nu i vinter! Jag ser verkligen framemot att få möta nästa år starkare än någonsin. Och mer välmående såklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar