Efter måndagens tuffa pass kändes det passande att göra ett långpass. För några kanske det skulle kallas distanspass, men det är det längsta passet jag gjort på länge.
Tidigare i somras stack jag ut på 14 k utan frukost. Energin tog verkligen slut efter tio, så vis av den läxan får jag verkligen förbereda mig inför längre pass på morgonen. Denna gång såg förberedelserna ut som följer.
Kvällen före: se till att kläder är framplockade, väskan med ombyte m.m. packad och nocturna frukosten preparerad.
Morgonen kl 05: Vakna före tuppen och sätta i mig frukost. Går sedan och lägger mig igen.
Morgonen kl. 06.30: Vaknar, klär på mig, packar det sista, cyklar iväg till jobbet och lämnar grejerna.
Kl 07: Redo att påbörja passet.
Det ligger märklig kraft i att bestämma sig för att göra något. En vanlig dag är det svårt att gå upp före halv sju, men när sinnet och kroppen är helt inställda på att klockan ska ringa, då är det inga problem. Och när man sedan är ute och springer är det fantastiskt skönt.
Det blev en tur kring Nolhaga idag. Mötte advokat M. Rämsell ute med hunden (utan mössa, nota bene). Njöt av att springa uppe på bergen. Fick lite Kilian Jornet-känsla. (Googla honom om du inte vet vem han är.) Var också tvungen att göra ett varv på Mjörnvallen. Sprang även genom Kongo (vilket kan rekommenderas). Det är ingen lång sträcka, men trevlig. Nästa långpass sticker jag nog ut till Hjortgården. Är det elljus där på morgonen? På någon av de längre rundorna?
Känslan då? Jo, det gick ju inte i rasande fart. Gjorde en liten tempoökning på slutet för att vänja kroppen vid att öka fart i slutet av lopp, men i övrigt var det låg och jämn puls över hela brädet. Målet är att med samma ansträngning kunna kapa 45 sek/km. Ge mig en skade- och sjukdomsfri vinter och vår så ska det nog gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar