Nu har det gått en knapp vecka av ryggont, och det är på väg att släppa. I vardagen fungerar jag (lika illa alt. bra) som vanligt. Ibland upplever jag dock att ryggen säger ifrån. Smärtan sitter i ryggslutet, nästan bakom höftbenet, och i vissa lägen när de där belägna musklerna blir ombedda att arbeta, då säger de skarpt ifrån, och man får ta sig för ryggen, pannan och tag i något stabilt. Inte roligt. Jag kan känna med de som alltid har ont. Alla har vi olika (tunga, formade) bördor att bära. Fysiskt smärta är en av de tyngre, och mer respektingivande. Ingen förtjänar det, men många kommer uppleva det.
Som någon sagt: Om du inte avsätter tid för träning, så kommer du obönhörligen behöva sätta av tid för sjukdom. Hur mycket hellre tar jag inte en timme eller två varannan dag nu för att inte bara vara fit for fight motsvarande tid senare? Litet offer (helgande nu), stor vinst sen.
Några rader om träning kan jag inte bjuda på, hoppas ändå något kan falla dig på läpper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar