Direkt när jag satte foten på asfalten i vid 06.45 idag kändes det tveksamt om det verkligen var en så bra idé att köra en snabb femma denna morgon. Under uppvärmningen till Mjörnvallen (2.7k) hann jag flera gånger tänka att det kanske vore bättre och köra ett lite kortare distanspass, eller kanske vända om, för kände jag inte något i hålfoten? Tids nog rann ursäkterna av mig, och värmen slogs på. Foten var frisk och jag såg (nästan) framemot passet.
Det är svårt att vara sin egen coach, för jag kan aldrig motivera mig själv genom att förklara de positiva effekterna av just detta pass, i just detta skede i min träning. Man får köra på känn, och känslan är inte alltid på topp. Så det blir till att luta sig mot en fast beslutsamhet (som man inte vet om man har något fog för).
Hur som helst, så kom jag fram till Mjörnvallen. Det var mörkt, fuktigt, lite småkyligt och folktomt på Playa Mjörn. Jag tog mig över staketet och körde igång efter att ha gjort lite stretchövningar. Frukosten, bestående av en banan och vatten, tog snabbt slut vill jag lova. Redan efter några varv kändes det tungt. Min tanke var att köra 12,5 varv och komma i mål på 19.10. 3.50 min/k blir 1.32 min/400 meter (med reservation för felräkning (skyller på tidig morgon och dålig matteförmåga)). Första varven gick la fint. Låg strax över målfarten. Allteftersom varven betades av försökte jag hålla räkningen. Men givetvis hade jag räknat ett varv för mycket, vilket är kul att inse när man är trött och ska springa fyra istället för tre varv till.
Tveksamheten kom åter, och jag övervägde att köra tre kilometer, fyra kilometer, eller bara lägga mig ner och dö i frid. Men, beslutsamhet av järn, och alla varven löptes. Jag låg pustandes på backen och kände gummit svalka min rygg. Kollade på klockan och såg 20.21. Neeej! stönade jag. Kände mig sjukt lurad. Så här i efterhand är jag säker på att banan inte är 400 meter. Den måste vara kortare. Jag missade min måltid med 14 sek/k, 6 sek/400 m. Man hinner ganska långt på 6 sekunder, så jag dömer ut Mjörnvallens oval som icke tillförlitlig.
Besvikelsen till trots känner jag mig nöjd. Detta pass blir en bra måttstock inför fortsatta träningen. Kan jag under våren nästa år springa snabbare och inte vara lika trött, då har jag blivit starkare.
Någon kanske tänker: Men frukosten då? Jo, det kan ha påverkat att jag löpte på i princip tom mage. Jag får helt enkelt se till att köra avstämningspasset på samma robusta födoämnesintag för att det ska vara värt ansträngningen.
Tänkte inte bjuda på bild på RUNDAN, men kunde inte hålla mig. Av bilden här till höger med etapper och puls så kan man se att pulsen var hög, men jämn. Etapperna då? Jo, de har kommenterats lite lätt ovan, men man kan se brytpunkten runt nr 7. Och då var jag precis halvvägs. Snacka om att kämpa hela vägen in i kaklet, utan att kunna upprätthålla önskad fart. Egentligen lyckades jag inte med det något varv, men det är en annan sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar