Ja, vad skriver man på en blogg tillägnad träning inför triathlon när man återhämtar sig från en förkylning? Att man längtar efter att röra på sig och känna blodet pumpa? Att man är trött på en konstant tjock näsborre som aldrig verkar ge med sig? Att det ändå är skönt att sjukdomen kommer nu under uppbyggnadsperioden? Att man inte blev sjukare än vad som var fallet? Att livet går vidare förkylning till trots?
Snart blir det miljöombyte för min träning. Småstadslivet är något jag ser framemot. Jag kommer inte på något sätt sakna kollektivtrafiken, denna känsla av att bara vara en del i opersonliga massan som likt en amöba sveper över gator och genom tunnlar och längs spår. Så mycket skönare att ha allt inom (icke-tränings-)cykelavstånd. En förlust blir ju iofs att transportträningen går lite förlorad. Och det är nog något jag kommer att sakna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar