Nu är jag alltså på plats. Alingsås är numera hemmaplan, och löparrundorna kommer gå runt Nolhagabergen, slottet, Mjörnvallen och andra pittoreska platser.Vi har inga megastäder i Sverige. Tillbringade för en tid sedan några veckor i Shanghai och där kan man åka buss i en timme inne i stan och fortfarande uppleva sig vara downtown (och jag syftar på att åka buss, inte stå i kö eller liknande). På en timme i Stockholm kan du ta dig från Täby till Nynäshamn (om du har tur med ljusen). Men i Alingsås tar det knappt fem minuter att åka från ena änden till andra. (Kanske är orden lite spretiga, men tanken är klar.)
Vad jag vill få fram är att efter en löprunda på 10K så känns det som jag har sett hela stan. Det är givetvis en överdrift, men att Alingsås är en småstad, det är ställt bortom allt rimligt tvivel vad mig anbelangar. Detta till trots var det gott att vara ute. Efter att ha tillbringat en hel, höstkrispig och solig lördag med att köra flyttbil tvärs över landet och sedan fortsätta resandet på söndag kväll för att ägna denna dag åt att packa upp och fixa och dona rent generellt, då måste man bryta av det hela med ett löppass.
Känslan under passet var fin. Jag körde ganska bra tempo, och jämnt tempo, under stor del av passet. Det är bara att nöta vidare med distanspass i tröskelfart.Mitt mål är att kunna ligga i 4.30-fart ganska obesvärat lite längre sträckor. Från det kan man sedan finjustera neråt med kvalitetspass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar