Stack från jobbet vid 16.30 för att ta mig hem via Hjortgården. Det blir en liten omväg, men den är nödvändig för att lite substans i passet (har du någonsin hört talas om ett 2 kilometers distanspass? Nä, trodde just det.). Jag hade P3 Dokumentär om Tobleroneskandalen i öronen, men det var nog tur att det inte funkade med uppkopplingen. Jag föraktar politik. Det saknas moralisk grund för det politiker gör, och vad de gör kan lämpligen kallas (kom på en massa ord jag ville skriva, men hade svårt att välja ett politiskt korrekt (varför skulle jag vilja vara politiskt korrekt?)) tyranni. Att sitta och parasitera på populasen och diktera vad den ska göra, tycka och tänka under slutligt hot om våld, det är inte ok i min värld. (Denna blogg går från grym, till tråkig, till kontroversiell på lite under en vecka - var ska det sluta? Häng med så får du se!) Så, med detta sagt var det nog bra för mig att lyssna på Europe istället.
Europe, ja. Jag säger att inga andra band göre sig besvär - Europe är bäst! Då menar jag givetvis plattorna The Final Countdown och Out of This World. Två genomsuveräna skivor (egentligen förutom titelspåret på försnämnda plattan). Jag kan varmt rekommendera dem.
Det började smärtsamt, för jag hade inte hunnit många hundra meter innan det gjorde riktigt ont i knät. Jag kunde inte springa och övervägde att ta mig tillbaka till jobbet och cykla hem. Men, det släppte. Vilken glädje. Ingen gång under passet på 11.18 k kände jag smärta i knät. Underbart.
Hjortgården är ingenting för söndagslöpare. Det är upp och ner, och inte så lite heller. Jag hade hög puls, men snittade över 5 per k. Tuff löpning. Väl hemma var det kycklingmiddag och sedan dags att ta tag i ris à la Malte inför morgondagens julfest på jobbet. Själv äter jag inte sån sörja, så att få det i uppdrag är att likna vid "a slap in the face". Men, någon ska ju göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar