2011 summeras

Ett träningsår går till historien, men kommer inte bli ihågkommet av någon. Jag har inte gjort några resultat som jag är nöjd med, träningen har känts fragmentarisk och drabbad av löparknä, halsont, förkylningar, läckande disk, inflammation i ryggen, och annat. Har inte kunnat köra några kvalitetspass att tala om, och har därmed inte kunnat prestera som jag önskat.

Men, jag och brorsan tog oss från Stockholm till Göteborg på cykel. 55 mil på ca 19 timmar. Och det var riktigt maffigt. Solen har aldrig lyst över Liseberg som den dag vi rullade in i stan med en bragd i bagaget. Läs mer här: http://kalmar-2013.blogspot.com/2011/10/vasterhaninge-liseberg.html

Inför nästa år tar jag nya tag. Är anmäld till Tjörns 1/2 IM och ser framemot andra triathlontillställningar. Förhoppningsvis kan jag hålla mig frisk och kunna lägga en god grund för att sedermera kunna spetsa formen. Men, jag vill också behålla i minnet att jag inte vill att mina barn ska minnas mig som den bästa triathlet de sett, utan som en far som visade att han älskade dem genom att ge dem tid, och massor av det.

Kineserna har ju kaninens år, harens år, drakens år och massa andra år. Nästa år blir farsans år. Häng med på resan, vetja.

Gott nytt år på dig, och kom ihåg att det nya årets ankomst är att likställa med ett portkodsbyte och att allt gott är värt att fira.

Ps. Kom ut på en 6k-runda idag. Kändes sådär. Blir nog sjuk igen. Men, mitt enda nyårslöfte är att vara frisk. Får se om det håller januari ut.

Årets sista pass - kanske!

Äntligen vågade man så sig ut i skog och mark igen. Efter nästan två veckor i soffan så var det dags att testa kroppen. Men, det blev inget riktigt pass, utan en trevlig morgontur med svärfar. Det blev löpskolning blandat med backteknik, stretchning och trevliga samtal. Avsaknaden av fysisk anspänning till trots kändes det riktigt skönt att få komma ut igen och röra på sig. Om inte annat är det mycket skönare att sätta sig i en varm bastu efter en tur ute än direkt från sängen.

Min plan är att under januari och februari lägga kilometer på kilometer i inte alltför hög fart (runt 5/k) för att i mars och april addera kvalitetspassen till träningsupplägget. Blandas in i detta ska också lite allmän styrketräning, och simning. Hur ska man få tid för allt?

Nytt år börjar snart, men jag tror inte på nyårslöften. Behöver man ett nytt år för att lägga dåliga vanor åt sidan och bra vanor till de du redan har, då låter man almanackan styra. Act and not be acted upon, och det framförallt inte av en kalender.

Jag önskar dock alla ett särdeles gott 2012 och att ni lyckas med era nyårsföresatser.

God fortsättning!

Tränandet har lagts på is under helgerna i ett försök att få bort sista resterna av en efterhängsen förkylning (eller nåt annat). Jag mår helt ok, men jag känner att jag hellre lägger lite vila och tillfrisknande nu under julen än att få pausa i april. Det vore riktigt tråkigt. Förhoppningsvis kan jag vara tillbaka i löparspåret i slutet av veckan. Återkommer till det.

Men, jag ser på jogg.se att många löparkompisar har bra fart under sulorna, och det är ju kul. Härligt att se att det går bra för andra.

Barnen mår bra. Jag märker att det är krävande för dem att hela dagarna umgås med kusiner och fastrar, farbröder, mostrar och morbror och alla far- och morföräldrar. Men, det är riktigt roligt att se dem njuta av familjen.

I brist på träning har det spelats en del spel. Har hittills dominerat på Settlers och Rummikub. När det spelades Alfapet hade jag oflyt så det räckte. Så, det räknas inte.

För er politiskt intresserade har jag också blivit publicerad: http://www.mises.se/2011/12/26/godhet-genom-tvang/. Vad tycker du - ska vi ha en civilkuragelagstiftning?

Kalmar IronMan - och träningsfri onsdag

Jag är ju två veckor sen, men Kalmar Järnmannen har blivit befordrad till IronMan-tävling. Det är stort (säger alla som vet något). Kanske åker jag dit nästa år för att känna på stämningen.

I övrigt är det lugnt på träningsfronten idag. Känner av en förkylning så jag tar det lugnt.

Idag på Dagens Juridik skriver en politiker att det borde införas en civilkuragelag. Det är kvalificerat struntsnack. Så kvalificerat att det är värt en kommentar. Inom kort (kanske före, men i alla fall efter jul) kommer något om det upp på mises.se.

Vad tycker du? Civilkuragelag - av eller på? Motivera gärna.

"Snabb" femma

Jag märker tyvärr tydligt att jag inte har så mycket snabbhet i kroppen att kombinera med uthållighet. Planen är att bygga upp en grund fram till februari-mars för att därefter börja med mer kvalitetsinriktade pass. Det blir bra. I samma veva så går det väl att komma igång med cyklingen också. Det ser jag framemot.

Försökte på jobbet diskutera det omoraliska i att vi genom skattebetalningar är tvingade att subventionera andras vård, skola osv. När man gör det får man sällan tillfälle att prata principer, för de som lyssnar blir helt tokiga när de drar slutsatsen att man är människohatare och osolidarisk och girig. Som att jag vill att folk ska dö i rännstenen bara för att jag inte tycker det är ok att vi blir avtvingade vår egendom. Den slutsatsen känns smått orättvis. Men, sticker man ut hakan får man nog vara på det klara med att folk inte alltid håller med, och inte heller tycker om vad de hör.

Tipsar om denna artikel: Vad är libertarianismen?

E har varit och tränat ikväll. Nu ligger hon på golvet överhopad med barnen. J har bitit E i näsan, L har hoppat henne på magen. Då ställer L sig upp och säger "Det går bra." Jo, något ska man ju säga för att släta över sina missgärningar.

Snart är det jul. Vi åker till huvudstaden. Svärmor har löpband i källaren, framför tv:n. Kanske kan bli en och annan k avverkad under ledigheten.

Dagens pass då? Jo, 5k med 4.22 i snitt. 21.50 totalt. Var ok pass. Ungefär det jag hann med innan jag kom hem i precis rätt tid.

Jag har erbjudit min löparkollega och -frände att skriva ett gästinlägg här på bloggen. Håller vi inte alla tummarna för att det kommer snart? Jo, det gör vi.

Långpass i Mördargården

Dagens pass blev en riktig genomkörare. Peter hängde med och tillsammans krigade vi oss igenom en mil i Hjortgården (eller, jag krigade en mil - när jag joggade hemåt fortsatte Peter och gjorde 6,7k till i betydligt högre fart än jag mäktade med - URSTARKT!) Riktigt trevligt. Dagens totaler talar sitt tydliga språk - det gick inte snabbt, men pulsmässigt fick jag jobba hårt, hårt.

Kanske satt gårdagens julfest i tingssal 1 kvar i kroppen. Ingen alkohol förtärdes (av mig, nota bene), men julmust är ju känt för att kunna knäcka även den bäste.

Jag kallar Hjortgården för Mördargården. Egentligen är det inte ett gästvänligt ställe, utan det är riktigt tunga spår. Ovan ser man höjdkurvan och det är värre i verkligheten. Man börjar med hård löpning uppför, för att sedan fortsätta med det. Nerförslöpningen är läskig, för backarna är bara branta (inte branta och långa som uppför).

Dagens pass började med att jag försökte gena till Hjortgården. Det blev inte så. Jag löpte nästan en kilometer extra. Dock är det ok, för jag hittade en tvåkilometersslinga nära mitt hem. Bra för intervallöpning. När jag väl kom till Hjortgården hade jag fyra k i benen, och mötte där upp Peter som var så fräsch man bara kan vara efter att ha  åkt bil. Jag började på minus, så att säga.

Som sagt, vi kämpade oss igenom passet. När jag kom hem efter dryga 17 k (enligt ett nytt EU-direktiv kan långpass inte vara kortare än 17 k) var jag helt död. Och det är först nu några timmar senare som det börjar släppa. Kanske ämnar sjukdom bryta ut nu, eller så har jag sprungit ihjäl bakterierna/virusen.

På tal om virus kom jag att tänka på nedanstående klipp. En klassiker av rang.

Igår lämnade vi festen vid 22. När vi kom för att hämta L och J från familjen M, då hade L på sig sjuksysterkläder över ballerinaklänningen (underhållning och vård - kanske något för Carema!). Hon ville inte åka hem, men till slut gav hon med sig och var så där go som bara L kan vara. J var ledsen, men somnade sedan för natten i min famn. Lyx.

Hjortgården - a.k.a. Mördargården

Stack från jobbet vid 16.30 för att ta mig hem via Hjortgården. Det blir en liten omväg, men den är nödvändig för att lite substans i passet (har du någonsin hört talas om ett 2 kilometers distanspass? Nä, trodde just det.). Jag hade P3 Dokumentär om Tobleroneskandalen i öronen, men det var nog tur att det inte funkade med uppkopplingen. Jag föraktar politik. Det saknas moralisk grund för det politiker gör, och  vad de gör kan lämpligen kallas (kom på en massa ord jag ville skriva, men hade svårt att välja ett politiskt korrekt (varför skulle jag vilja vara politiskt korrekt?)) tyranni. Att sitta och parasitera på populasen och diktera vad den ska göra, tycka och tänka under slutligt hot om våld, det är inte ok i min värld. (Denna blogg går från grym, till tråkig, till kontroversiell på lite under en vecka - var ska det sluta? Häng med så får du se!) Så, med detta sagt var det nog bra för mig att lyssna på Europe istället.

Europe, ja. Jag säger att inga andra band göre sig besvär - Europe är bäst! Då menar jag givetvis plattorna The Final Countdown och Out of This World. Två genomsuveräna skivor (egentligen förutom titelspåret på försnämnda plattan). Jag kan varmt rekommendera dem.

Det började smärtsamt, för jag hade inte hunnit många hundra meter innan det gjorde riktigt ont i knät. Jag kunde inte springa och övervägde att ta mig tillbaka till jobbet och cykla hem. Men, det släppte. Vilken glädje. Ingen gång under passet på 11.18 k kände jag smärta i knät. Underbart.

Hjortgården är ingenting för söndagslöpare. Det är upp och ner, och inte så lite heller. Jag hade hög puls, men snittade över 5 per k. Tuff löpning. Väl hemma var det kycklingmiddag och sedan dags att ta tag i ris à la Malte inför morgondagens julfest på jobbet. Själv äter jag inte sån sörja, så att få det i uppdrag är att likna vid "a slap in the face". Men, någon ska ju göra det.

Åååh va segt det va idag då!

Inga bilder av något slag idag. 8k med 4.55/k i snitt, och 166 i snittpuls. Det var tungt må jag säga. Inte mycket mer att säga än att det var ett pass vi lägger till handlingarna.

Imorgon är det lucia. Mina notariekollegor och jag har jobbat ihop ett härligt program på luciatåget för de övriga på domstolen. Det blir verkligen en fröjdefull start på julhelgen.

Kanske är det lite sjukdom som spökar, som gör att det är så segt just nu. Eller så sitter lördagens terrängmangling kvar i kroppen. Hoppas på ett friskt julfirande hur som.

Obanad terräng, regn och rusk - gött!

In i det sista var jag tveksam till att ta mig ut idag. Men efter att ha varit ute med L fattade jag mitt beslut.

L är hård. Hon blåste nästan bort, men det skulle absolut gungas och åkas rutschkana om vartannat. L är också en hejare på att (försöka) gå balansgång utan att titta var hon går. Det är svårt att låta henne hållas, precis som jag svårligen låter mig löpa distanspass i farter över 5 min/k. Att ha tålamod för sig själv är svårt, och för andra kanske svårare. Eller tvärtom. Som förälder får man dock öva, och öva. L är en hejar på att ge mig och sin mor tuffa åthutningar. Försöker man tala henne tillrätta så är hon inte nådig: "Prata inte med mig!" Skönt om hon kan få det ur sig i unga år, så slipper vi övertunga tonår. I och för sig så kanske vi fått lite pli på henne till dess.

Mitt pass, ja. Sicket pass det blev. Kartan talar sitt tydliga språk. Jag hade spanat in de nordliga omgivningarna på Google earth och sett att det finns lite intressanta vägar att utforska. Rundan är lite spretig, och blir en egentlig runda först när jag nådde Dammsjön.

Egentligen hade jag inte tänkt mig att springa runt sjön, men när jag väl börjat så föll det sig så naturligt. Kilometer 4 och 5 var tuffa. Det var inte så mycket löpning som en kamp att ta sig fram. Jag blev blöt, till slut så blöt att jag inte brydde mig om det längre, jag trängde mig fram genom granar, halkade över kalhyggen, skuttade upp på stenar och försökte inte halka och slå mig. Det var ingen fart att tala om, men riktigt härlig löpning. Att så helt och hållet hänge sig åt det man gör för stunden, göra det fullt ut utan att hålla något tillbaka, att inte bry sig om obekvämligheter, det är (en del av) livet.

Nya numret av Runner´s World är ute nu. Jag blir alltid lite glad när den kommer. Tidningen är lite av en hyllning till långpasset, eller långdistansloppen. Som en motvikt till det har jag bestämt mig för att inte springa Stockholms marathon i sommar. Loppet är fullbokat, så om du vill ha min plats, hör av dig. Jag tänker stanna på hemmaplan och köra triathlontävlingar. Tror det kommer passa mina träningsförutsättningar bättre, och min tillvaro i övrigt. Ser framemot det.

Tråkig blogg

Jag har fått lite feedback på bloggen. Tänkte dela min träningsglädje till notariekollegan på jobbet. "Tråkig blogg." Jo, man tackar för den dolken i ryggen. Hon tyckte jag skulle sluta skriva om träning och sånt ointressant, och istället få ner några (eller många) rader om mina två barn (dottern L 2,5 år, sonen J 7 månader), min fru (E 26 år), hur det är att flytta till en ny stad (eller obygd som hon kallar den), mitt jobb på Sveriges bästa tingsrätt (som vi alla tycker (med unikt trevliga rådmän)). Ja, hon vill att jag ska skriva i princip om allt som jag valt att denna blogg inte ska handla om.

Men, för att blidka de som inte ser tjusningen i att läsa om puls, min/k, intervallupplägg, beklagan över att simhallen är stängd osv., så tänker jag utvidga temat på bloggen. Jag aviserar detta nu, så att ingen senare kommer och begär avvisning av mitt svammel.

Mitt första inlägg enligt mitt utvidgade tema blir ovan angivna, för jag antar att ni förstår hur jag har det på jobbet - man försöker vara en seriös idrottsman, men möts av oförståelse (men inte förakt nota bene). Men inte kommer ni se mig klaga, för jag är mycket nöjd över valet att komma till Alingeby och leva härligt småstadsliv. Det känns helt rätt för mig, min familj, och för alla jag möter.

Och nu något litet för er träningsnördar - info om kvällens pass. Ett gemensamt distanspass med Anna-Karin, Peter, Erik och Kristoffer. Riktigt trevligt och lagom.

Fick lite löparknäkänning på slutet, men hittade också en mördarstretchningen som nog ska hålla LK:t på betryggande avstånd.

Välkommen tillbaka! Jo, man tackar!

Då var man tillbaka (back for good hoppas man ju, men det kan man aldrig veta säkert). Körde en lätt förstarunda. 5.8k på dryga 30 min. Ni ser ju bilderna till höger. Inte mycket för världen, men för den intresserade så är det sprängstoff. (När jag lägger till bilder har jag som outtalat mål att skriva så mycket att inga bilder behöver "hänga fritt" - får se hur det går idag.)

Det var kraftig vind från söder. Jag minns den gången det blåste in röd sand från Sahara över Alingsås. Mycket märkligt. Stod uppe vid Ängabo innan en innebandyträning, och spjuvern Martin pekade på sin bil och sa att det var sand från Sahara. Det trodde jag inte på, men så var det visst. Idag var det dock bara en kall vind.

Någon tid så har jag vaknat med känning i halsen och lite allmänt tjock, men det tillståndet har alltid gett med sig ju länge morgonen har lidit. Dock blir man ju såklart lite orolig. Dristade mig dock till att köra ändå idag. Imorgon kanske jag inte är nöjd med det beslutet. Men, jag har inga förhandlingar imorgon, så det är ingen som går under om jag inte kommer.

Så här en månad in kan det ju vara läge att säga något kort, och diplomatiskt, om min nya arbetsplats. Jag stortrivs. Skönt folk, jag lär mig mycket, får bidra, får vara med i allvarliga sammanhang, ja, det hjälper mig uppskatta det jobb jag har, och det jobb jag kommer ha när jag väl är färdig i Alinge-texas. Så, jag är mycket nöjd med beslutet att flytta från storstan. (Fråga mig om jag är lika nöjd om ett år. Saker kanske ändras. Nu känns det dock klockrent!)

På jobbet har jag en löparkollega. Kollegan har gjort Sthlm marathon redan, så jag ligger i lä. I Alingsås triathlonklubb har jag träffat skönt folk.

På lördag är det julkonsert, Safirgatan 2, kl. 17.30. Har du inget för dig så hör av dig. Vi strålar samman och går tillsammans vetja. Hör av dig!

(Inga bilder som "hänger fritt"! Strålande!)

Smyg(om)start nr vet ej

För femtielfte (känns det som) smygstartar jag om min träning. Lite lätta övningar hemmavid som alstrar lite svett och trötthet.  Övningarna syfte är inte bara nämnda, utan är också avsedda att generera bål- och benstyrka som kommer tjäna mig väl på Stulna mars och på Tjörns  halvironman som jag anmält mig till. Nu kör vi!

Fortfarande inte på banan

Ja, rubriken säger allt, egentligen. Insåg i veckan att jag behöver ha ett hemmaträningsprogram. Jag var ambitiös och körde igång, men är inte redo märker jag. Däremot är jag anmäld till Tjörns halvironman. Nu kör vi!