Så är jag då tillbaka i etern. Det har varit ett långt avbrott - hoppas ni har klarat er.
Befinner mig just nu i Hotell Poianos reception och känner mig mörare än mör efter hård cykling. Senaste månaden har min träning varit i princip obefintlig (två lättare cykelpass innan avfärd till Italien, och ingen löpning eller simning). Men biopatens piller har gjort stor skillnad. Var där på återbesök i fredags och hade mycket bättre värden. Jag har också känt mig piggare och mer energisk på sistone (det har tagit sig sådana makabra uttryck att jag en dag var sugen på att gå till jobbet). Mot bakgrund av detta har det varit väldigt spännande att se hur jag står mig i konkurrensen med de andra hårda killarna.
Jag flög ner med Hank, Ingo och Sissel till Venedig. Där tog vi en turistpizza - liten, dyr, men riktigt god. Efter en kortare tur i stan åkte vi vidare till Verona och kunde där kolla in kyrkan och lite annat innan vi åkte iväg till Garda och vårt hotell. Efter lite rumstrul fick vi till slut ett riktigt bra rum och all irritation lade sig. Triatlet som man är (eller, vill vara) var jag tvungen att få till lite löpning på kvällen. Med Hank blev det sex lätta km, med en massiv spurt på slutet. Hotellet ligger högt, så det blev ganska tungt på hemvägen.
På söndagen blev det två kyrkobesök i Verona. Först en katolsk mässa. Mycket spännande att delta i. Vi förstod inte mycket, men intressant att få uppleva. Sen blev det lite sightseeing i Verona, billigare, större och lika god pizza och sen ett besök i egna kyrkan. Det är som hemma, fast på italienska. Skönt att vara med i en global kyrka utan så många lokala egenheter (även om det i många fall skulle kunna krydda besöket).
Söndagskvällen blev lugn. Fler och fler kom på plats och sedan även cyklarna (de kördes med kärra från Danmark där en del av gänget kört en tävling i samband med Giro-starten där). Efter möte med hela gänget blev det sedan en god natts sömn.
Måndagen bjöd sedan på trevlig cykling, och ännu bättre väder. Vi körde 30 k till Sirmione där Peter höll på att få en bot för fortkörning (att spurta in i ett turistområde i 50-60 k/h är inte populärt). Polisen var riktigt upprörd och verkligen i Peters fejs. Rolig syn. Vi fortsatte runt östra hörnet av sjön till Maderno där vi skulle ta färjan. Jag hojjade med Ingo, Rasmus, Viktor och italienska Marco. Ner i Solá körde vi en vacker, vacker serpentinväg med magnifik utsikt. Bild kommer sedan.
Lago di Garda är vackert. Italiens största insjö. Den ligger inkilad mellan höga, gröna berg. Riktigt fint. Efter att ha tagit färjan från Maderno körde jag tillsammans med bl.a. Micke och Peter min första serpentinare. Tungt var det, men jag hade kraft att ta Anders på spurten (han var ju också med). På vägen hem sen var det bra vägar och vi pumpade på i 60 blås. Känslan i det är otrolig. Asfalten är fin och hjulen snurrar som bara den. Man fångar vind från medcyklare och skjuts ut som en kanon. Koolt är bara förnamnet. Totalt blev det 84 k.
Idag, tisdag var det ännu hårdare. 121 k där vi körde 50 k till Mori för att där klättra 700 meter på lite drygt 7 k. Helt slut. Lite fika och sedan ner för backen igen. Tillsammans med Bengt och Björn körde jag sedan samma väg tillbaka. Totalt slut, men med lite teamwork tog vi oss hem. Vi hade motvind hela vägen. Lite skillnad att åka tre rätt in i vinden och att åka nio med vinden i ryggen (så var det på vägen till Mori där sex andra fortsatte uppåt, uppåt och uppåt - de fick vad de tålde).
Hemma blev det käk och sedan häng vid poolen. Jag tog chansen att öva på voltvändningar. Riktigt kul att det började sitta. Ska ta och öva varje dag har jag tänkt. Kanske kan man ha det bemästrat innan veckan är slut. Riktig simträning är tung i 50-metersbassängen, så det får bli lite teknikövning.
Allt som allt har det varit en bra start på veckan. Hörs igen.
